Färjan

En smartare person hade inte läst den här skräckisen innan vi valde Kielfärjan som färdmedel för att lämna Sverige.

Till och med Google Maps tyckte att vi var fel ute när vi körde ombord, och utbrast med förnärmad stämma:

"Rutten inkluderar färjor. Vänd om möjligt och kör tillbaka!

På bildäck är ljuden skarpa och skrämmande. Lastbilar gasar sig uppför rampen bredvid oss, skärrade hundar skäller fåfängt och barn gråter vanemässigt utan förväntan på åtgärd. 

De långa, trånga korridorerna har tack vare boken fått en ny innebörd sen min förra färjefärd och jag anar skrämda resenärer bakom varenda tunn, fanérad dörr. Inbillning såklart. Men ändå. 

Cellskräcken blir inte mindre av det instängande munskyddet som från och med nu är obligatoriskt så fort vi befinner oss bland folk. 

När vi lämpat av packningen i våra hytter sammanstrålar vi utanför restaurangen. Vi är tidigt på plats och det är väldigt lite folk. Det känns nästan som om vi har den stora bufférestaurangen för oss själva. Personalen är på tå och servicen är utmärkt. Våra begagnade tallrikar försvinner så fort vi ätit upp sista smulan. 

Medan vi intar julbordets fröjder prickar jag av rätterna mot vår gissade lista.

Vi gissade fram 104 rätter. 51 av dem fanns inte med men 53 var rätt. Glass, clementiner och rostbiff med mangoraya hörde till sådant vi inte gissat på. 

Niclas vann gissningstävlingen. Han gissade rätt på hela 15 julbordsattribut och var bara ute och cyklade med sju gissningar. 

Jag var sämst. Åtta rätt och fjorton fel.

Räkor fanns med bland rätterna jag gissade på. 

Efter en omgång dam i färjans livingroom tog vi tidig kväll och med magen i fyra hörn kröp vi till kojs.

Det är märkligt svårt att somna när främmande fötter trampar utanför ens dörr och nya röster ropar okvädningsord till varann medan man själv ligger i ett mörkt, fönsterlöst litet rum bara en och en halv meter från de som ropar.

Efter en lång natt med överraskande perioder av riktigt bra sömn var det bara att dra på sig munskyddet igen och gå till samma restaurang som i går kväll och äta frukost. 

Frukosten var inte så omfattande som en hotellfrukost men fullt tillfredsställande. Vaniljyoghurten var jättegod.

Viktor laddade för många timmar i bil och valde ut de proteinrika produkterna.

När det var dags att lämna färjan fastnade Irmas jacka i hyttdörren och hon utbrast spontant och med eftertryck:

-Räva!

Och sedan utsäktande:

-Förlåt mitt ordspråk!