Jul i Italien 2021-2022

Nu tar den här bloggen slut. I kväll var vi tvungna att åka hem, till vårt eget Lidköpingshem.  Vi har inte fått svar än, på huruvida Irma har covid eller inte. Hon ska ta ett pcr-test i morgon. Och vi med, så som man ska efter en utlandsresa. Nu sitter vi med avstånd och har myskväll och tittar på senaste På Spåret-avsnittet. Och nu är de i Falköping. Kul! 

I dag var mamma, Niclas och jag ute och inspekterade mammas skog i två timmar. Vädret var härligt, sol och vindstilla. Jag är verkligen glad att vi kom ut. Det är ju lockande att bara sitta still framför en film när det för en gång skull finns tid och vi dessutom är rätt förkylda. Men nu vann solen.  Mamma i skogen. Hemma i Truls står skogsmaskinerna och väntar på vardag.  Där borta vid horisonten ligger Kinnekulle. "...som sol över mörka gärden..." Bakom den högra dungen ligger Trulsegården. Gränspinne Rejäl stubbe. En del träd behöver ingen såg för att ta sig till backen. På vandring. Upplaga utanför gården. En del stockar är jättestora. Det är så coolt att mamma äger skog där det växer sånna här jätteträd.

Dagen börjar med sen frukost i lugn och ro. Solen silar in genom persiennerna och lockar oss ut. Men först tar vi det lite lugn bland orkidéerna. 

Tre trötta traveller sitter i soffan och tittar på På spåret. Vi har helt missat årets säsong så vi tittar på första avsnittet.  Så imponerande av kocken och musikern, som leder stort över journalisterna. 

Alper och maskrosor och blåregn och djupa sjöar i all ära, men inget går upp mot utsikten hemifrån Trulsegården.  Det är skönt att vara hemma. Det hade i och för sig varit ännu skönare att vara hemma i sitt eget hem, men det blir tid för det också så småningom. 

Nu har mamma och jag provianterat på Citygross i Skara. Vi fick tag i den sista grillade kycklingen, och en massa annat också.  Fyra kassar och lite lösa grejer ska få plats i bilen. Tur att det finns ett baksäte på bilen. 

Vi har vinter utanför Volvon när vi byter chaufför strax efter Jönköping.  Jag har kört sedan vi lämnade hotellet efter en ganska god natts sömn (jag vaknade inte förrän halv två första gången) och en riklig frukost. Mamma har spanat efter barkborreträd i de småländska skogarna, Niclas har suttit i baksätet och skött mejlkorrespondens och jag har styrt vår farkost genom den tilltagande vintern. Jag har hemlängtan men vi ska bo hos mamma några dagar eftersom Irma kanske har covid. 

Nu har vi landat i ett Scandic-rum i Helsingborg. Det är betydligt mindre än föregående natthärberge men vi är i alla fall i Sverige och resan har gått bra så här långt.  Strax efter gränsen hade det inträffat en trafikolycka på motorvägen med långa köer men polisen hade spärrat av och ledde bort trafiken så vi fick ta en omväg och slapp fastna på vägen. Vi har fått flera tråkiga besked under kvällen, som jag inte tänker skriva om här, men det lägger såklart sordin på stämningen och jag längtar hem mer än nånsin under resan. Nu hoppas jag få sova gott i natt. Det vore trevligt som omväxling. 

Det är ju omöjligt att fota Öresundsbron med hedern i behåll, men nu passerar vi i alla fall och Saga Norén har vi inte sett till. Hej Sverige! Det ska bli kul att se om Sverige har noggrannare kontroller än Danmark, Tyskland, Schweiz, Österrike och Italien.  Japp - vid gränsen till Sverige fick vi visa passen. Som svenska medborgare behövde vi inte visa upp vaccinationsbevis eller antigentestsintyg. Vi visade också passen när vi körde på färjan i Göteborg, men sedan dess har vi passerat ett antal gränser utan att visa upp någonting alls. 

Vi suddar oss över Stora Bält. Till höger på himlen ser jag samtidigt Orions bälte. 

Vi blev förbivinkade den här gången också. Nu ska vi köra igenom Danmark, över Öresundsbron och ta oss till Helsingborg där Niclas bokat hotell. 

Visserligen har vi passerat Hamburg för ett bra tag sen, men den här hamburgaren är enorm. Jag skippar brödet, äter upp nästan hela biffen och en tredjedel av de översaltade stripsen.  Sen kommer jag ändå få paltkoma i bilen.  Vi har en timma kvar till danska gränsen och Niclas letar hotell i Malmö. Eller däromkring. Det är bra om vi slipper bära ut all packning ut bilen så garage är ett plus. Vi har inte bara med oss våra egna väskor utan också Viktor och Irmas. De tog ju flyget hem, med bara var sin liten ryggsäck. 

Nu har jag kört i fyra timmar och börjar bli lite seg i kolan. Och ta-da! Då kommer Coca-Colan väl till pass. Vi har svängt av autobahn och stannar till för sen lunch. När vi far vidare ämnar jag lämna över ratten till Niclas. 

MacDonalds. En vän på vägen.  Jag vaknade upp från min halvslummer i baksätet lagom till att se den gyllene måsen sväva upp utmed vägen framför oss.  Nu är vi kissade och de som behöver har fått lite fika.  Jag avlöser Niclas vid ratten så kör vi vidare mot norr. 

Jag blandar till två Alvedon brus och hoppas på det bästa. Niclas har redan tankat Treo och tar första passet bakom ratten. Det regnar och världen är grå. Vi hoppas vi tar oss upp till norra Tyskland i dag och kanske kommer hem redan i morgon. Annars blir det på torsdag. 

Vid fyrasnåret var vi framme i Rothenburg. Det är en ganska liten stad, med drygt 11.000 invånare. Men med sin världskända julbutik Käthe Wohlfahrt, drar den massor av turister. Vi var lovade regn, regn och mer regn men klarade oss från all nederbörd sånär som på några droppar. Runt den gamla delen av staden går en rejäl ringmur. Vi hittade en nära parkering utanför och klev in genom en liten port i muren.  Med muren på högersidan och den mest genuina, pittoreska bebyggelse man kan tänka sig på vänstersidan, började vi promenera in mot julbutiken.  Gatorna breddade sig när vi kom närmare torget. Flera torn kröner muren.  Färgglada hus. I ett skyltfönster hänger korvar, både högt och lågt. Vi är framme vid stora torget. Rådhuset Allt är julpyntat.