Rotenburg ob der Tauber

Vid fyrasnåret var vi framme i Rothenburg.

Det är en ganska liten stad, med drygt 11.000 invånare. Men med sin världskända julbutik Käthe Wohlfahrt, drar den massor av turister.

Vi var lovade regn, regn och mer regn men klarade oss från all nederbörd sånär som på några droppar.

Runt den gamla delen av staden går en rejäl ringmur. Vi hittade en nära parkering utanför och klev in genom en liten port i muren. 

Med muren på högersidan och den mest genuina, pittoreska bebyggelse man kan tänka sig på vänstersidan, började vi promenera in mot julbutiken. 

Gatorna breddade sig när vi kom närmare torget.

Flera torn kröner muren. 

Färgglada hus.

I ett skyltfönster hänger korvar, både högt och lågt.

Vi är framme vid stora torget.

Rådhuset

Allt är julpyntat. 



Nu är vi framme vid julbutiken. Den är egentligen ett museum, där man kan köpa nästan allt som finns att beskåda. 

På andra sidan gatan finns ytterligare en butik av Käthe Wohlfahrt. Det tror jag inte fanns när vi var här 2009.

Det kan nästan räcka med att titta i skyltfönstren. 

Men naturligtvis går vi in.

Inne i bussen finns ett vinterlandskap med ett litet tåg som går runt, runt. 

Julgranskulor finns i alla upptänkliga färger.

De här frostiga kulorna med träd på, kan man ju bli lite sugen på. Men när priset är över 10 euro lockar de inte lika mycket. Glaskulor känns dessutom lite vanskliga att frakta med sig hem.

Detaljrika gökur. 

Årets gran (eller snarare fjolårets) ska tydligen vara vit. 

Längst in i hjärtat av butiken snurrar en stooor gran. 

Nu har vi sett det vi kom hit för och kan gå ut och uppsöka middag. 

När vi kommer ut har det hunnit bli mörkt. 

Niclas köper schneeballe att ta med hem.

Vi hittar en restaurang med tyska delikatesser. Jag beställer bröd, smör och kokt skinka och inbillar mig att jag ska få en smarrig sandwich.

I stället får jag... bröd, smör och skinka. Niclas tycker att jag ser lidande ut när jag äter, och det har han nog rätt i. 

När maten är uppäten går vi ut i den nu lysande gamla staden och tar oss tillbaka till bilen för att leta upp vårt hotell. 

Vi hittar till hotell Merian och checkar in. Som tur är får vi hyra ett litet garage och slipper plocka ut alla väskor ur bilen. 

Vi tar tidig kväll och hoppas sova gott. 

Välkomsthälsning på kudden. 

När jag skriver det här är det morgon. Tyvärr har vi inte sovit gott. 

Bland annat var kuddarna stora och hårda. Det var som att bestiga ett berg när man skulle lägga sig. 

Nu äter vi snart frukost och fortsätter hemresan.