Hemma (nästan)

Alper och maskrosor och blåregn och djupa sjöar i all ära, men inget går upp mot utsikten hemifrån Trulsegården. 
Det är skönt att vara hemma.
Det hade i och för sig varit ännu skönare att vara hemma i sitt eget hem, men det blir tid för det också så småningom. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Chaufförsbyte

Bild
Vi har vinter utanför Volvon när vi byter chaufför strax efter Jönköping.  Jag har kört sedan vi lämnade hotellet efter en ganska god natts sömn (jag vaknade inte förrän halv två första gången) och en riklig frukost. Mamma har spanat efter barkborreträd i de småländska skogarna, Niclas har suttit i baksätet och skött mejlkorrespondens och jag har styrt vår farkost genom den tilltagande vintern. Jag har hemlängtan men vi ska bo hos mamma några dagar eftersom Irma kanske har covid. 
Läs mer

Kvällspromenad

Bild
På väg tillbaka till sutteränghuset där familjen Gabani snart ska få tillbringa en sista natt med oss som gäster, tar vi en liten omväg för att få njuta av kvällsluften. Någon har hällt blåbärsmjölk över nejderna och allt andas frid.  Gamla mossiga kvarnstenar kantar vägen på båda sidor.  Det gula huset är Villa Sormani, som vi promenerade runt häromdagen, när Irma och Viktor fortfarande var kvar.  Alla utsikter blir bättre med ett kyrktorn.  Ännu en cypressallé. Den här leder ner till Axels skola.  Himlen får för sig att matcha mammas halsduk.  Kyrktornet på kyrkan där vi var på mässa på juldagen.  Riktigt gamla gränder.  Det skulle kunna bli väldigt vackert och pittoreskt om någon hade råd att ta sig an de här husen.  Det lyser varmt i kyrkfönstren. En mor på kvällspromenad.  Jag leker med kamerainställningarna. 
Läs mer