Negativt

Niclas, som är en mycket kompetent förundersökningsledare, gick för några dagar sedan med i en "vi som reser till Italien"-grupp på Facebook och fick tips om testmöjligheter. Han mejlade ett tyskt företaget och fick ett vänligt svar om att det går att testa sig gratis precis utanför färjeterminalen. 

Och minsann. När vi körde av färjan såg vi en liten vit skåpbil med en mobil testenhet på andra sidan gatan. Det fanns en parkeringsficka framför skåpbilen och vi fick till och med gratis parkering eftersom den avgiftsbelagda tiden inte kickade igång förrän vi var klara.

I väntan på test. 

Genom att scanna en qr-kod och ansluta sig till ett wifi hamnade vi på en sida, fyllde i en blankett, fick ett könummer, blev uppropade och antigentestade. 

Viktor har inte behövt göra något covidtest tidigare (frisk kille det där) men det var ändå Irma som var mest nervös inför provtagningen.

Den gick till som vid de cpr-test jag är van vid från vårdcentralen. Men där är det jag själv som killar mig i halsen och näsan. Här var det en gråhårig liten dam med snälla ögon bakom munskyddet.

Irma var så nervös att hon började studera fåglarna som uppehöll sig vid den frusna dammen bakom testskåpbilen. 

-Visst är det häftigt att fåglar kan flyga, konverserade Irma i testkön. 

När vi efter en stund fick våra reseintyg med negativa resultat utförde barnen en spontan liten glädjedans. 

-Nu får ni sluta fjanta er! tyckte den äldsta och mest modesta damen i sällskapet med en utskuldande blick mot testpersonalen i skåpbilen.

-Äh, hon tittar åt andra hållet nu, sa jag och så dansade vi i sju sekunder till, tills Viktor upptäckte en kvinna bakom oss som väntade på sitt testresultat. 

Nu är vi ute på tyska autobahn och Niclas har deklarerat att han inte ämnar stanna förrän någon säger att det behövs.

Irma utnyttjar restiden på bästa sätt.