Det är dags att säga hej då till Inverigo.
Vi tar en promenad förbi Il Gigante på höjden och fortsätter ner till Café Coccodé.
Den taggiga bergskammen, som är signifikant för Lecco i nordväst , blånar i skymningen.
-Hej då, cypresser vid Il Gigante.
-Hej då, långa trappan i cypressallén.
Cypresserna är av sorten "italiensk cypress". Det lärde jag mig precis nu.
-Hej då, italienska vårväder med åtta plusgrader och lättandad luft.
Dig har jag faktiskt inte stiftat närmare bekantskap med tidigare, bara gått eller åkt förbi.
Caféet har tidigare varit ett hönshus. Fönstren är äggformade, precis som lamporna mellan dem.
Vi får plats i ett av äggfacken... ...och siktar in oss på glassen. Mamma beställer passionsfrukts- och mangosorbet. Jag väljer gräddglass, chokladglass och kastanjeglass med glaserade kastanjer. Gott men mäktigt.
Väggarna på caféet är lika spektakulära som ljudnivån. De kacklande damerna vid bordet bredvid förvandlar snabbt lokalen till det hönshus det en gång var.
Nu tror jag det är dags att vända hemåt i det tilltagande mörkret.
Kommentarer
Skicka en kommentar