Nyårsafton

Årets sista, skälvande dag började, och fortsatte med sol.

Solen bröt sig in genom jalusierna och skapade ett trevlig mönster i sovrummet.

I matsalen hade hyacinterna slagit ut och bjöd frukostgästerna på väldoft.

På förmiddagen tog vi en promenad in till centrum och fredagsmarknaden.

Vägen går genom en smal allé. Här håller man gärna tungan rätt i mun när man möter en annan bilist i den branta uppförsbacken.

På marknaden gjorde vi alla var sina fynd bland blusar, sockor, sjalar och kalsonger.

Niclas köpte en vacker sjal till mig. 

Jag ämnar inte packa upp den förrän jag kommer hem.

Till lunch fixade Maria och mamma amerikanska plättar medan jag gjorde en snabb tillbakablick av året i sociala medier och skapade ett nyårskort. 

Vi gjorde oss nyårsfina.

Niclas i skjorta och byxor han fyndat på Carrefour. 

Och jag bar min nya beiga jumper med ståkrage av spets och min nya frisyr. 

Den blev lite bättre sen, när håret torkat efter duschen.

Niclas, Axel, Martino och jag spelade et nytt djur-monopol som Axel just köpt för julklappspengar. Det var rätt klurigt och Axel vann, kanske mest tack vare att han hamnade i fängelse så många gånger men jag kom åtminstone tvåa.

Medan vi spelade stod resten av sällskapet i köket och utförde stordåd och servade oss med aperitivo. 

Först anlände en varm, len pumpakräm med breda grissini. 

Sedan fick vi riktigt god mozzarella.

Jag älskar god mozzarella. 

I Sverige har jag bara hittat märket Cucina Santa Lucia Galbani som har bra mozzarella, och den slår ändå inte smaken och konsistensen på de runda ostbollar man kan köpa här. Det funkar med billigare varianter där hemma till matlagning men vill man äta mozzarellan som den är, och det vill man när den är god, så behöver den vara en aning kompakt på utsidan och bjuda ett litet tuggmotstånd innan man landar i ett krämigt, mjukt och gräddig inkråm. Och med gräddig menar jag inte på något sätt fett, utan bara lent och behagligt.

God mozzarella kan göra mig lycklig i hela munnen.

När vi ätit upp mozzarellan (och jag erkänner att jag var en starkt bidragande orsak till att den snabbt tog slut) fick vi något salt och krispigt... 

...kombinerat med grapefruktbubbel.

Axel satte i festliga paraplyer. Jag har inte druckit en paraplydrink på jag vet inte hur länge. 

När spelet och aperitivon var slut hann Niclas njuta en stund framför den stora braskaminen innan maten serverades. 

Det ser ut som en öppen spis men i fronten sitter ett stort glas som kan hissas upp och ner. Den obrutna glasytan ger intrycket av öppen brasa på ett helt annat sätt än vår kamin där hemma. Trevligt!

Trevligt, imponerande och framförallt gott var sedan det som stod på middagsbordet.

Till förrätt en liten aptitretande lax- och räkpaj. 

Till huvudrätt bars det in en stor skärbräda med saftigt och mört kött direkt från grillen.

Matteo är en mästare på att grilla. Det är inte bara som jag och de lyckliga människor som fått smaka på hans anrättningar säger. Han har vunnit matlagningstävlingar i grillning också. 

På nyårsafton bjöds vi på revben, kalv, grillspett och salsiccia. Riktigt, riktigt gott!

Familjen Gabanis nyårstradition inkluderar Mr Bean. Det var länge sedan jag tittade på hans upptåg. Han är ju ett kroppsligt geni. Hur kan man vara så rolig bara genom att hissa upp ögonbrynen en meter viffta med händerna? Jag vet inte, men han lyckas sannerligen.

Efter några sköna skratt bjöd Maria på tiramisu som hon lagat till med mig och mamma som intresserade matlagningskursdeltagare tidigare under dagen. 

En perfekt konsistens på kexen och fin balans mellan kaffe, sötma och den mättande äggsmaken. Så gott!

När tolvslaget klingat och vi önskat varann gott nytt år stod vi på balkongen med fantastisk utsikt över omgivningarna och alla nyårsraketer.

Jag är barnsligt förtjust i raketer. Jag gillar inte sånt som bara smäller, men vackra guldregn och lysande färger i rött, blått och grönt gör mig glad och pirrig i själen.