På balkongen
Jag sitter i höjd med taken på husen på andra sidan gatan. Jag gillar att ha utsikt, överblick, kontroll.
Jag visste inte att jag i hela mitt liv har längtat efter en balkong. Varför visste jag inte det när vi byggde vårt hus? I eftertankens kranka blekhet ser jag att vi skulle kunna ha en bred balkong utanför Viktors och Irmas rum, kanske utmed hela gaveln. En plats att fånga kvällssolen på. Med utsikt över... grannens tak.
Men vi skulle kunna ha en balkong utanför vårt soveum i stället. Tänk att kliva upp på morgonen, svepa morgonrocken om sig, öppna balkongdörren och sträcka ut sig i morgonsolens första strålar. Och titta på utsikten över... vårt garagetak.
Äsch! Det får bli en balkong på baksidan av huset. Vi kan ersätta ett av de tre fönstren i allrummet med en balkongdörr och göra balkong över uterummet. Som en takterrass. Det vore väl gångbart? Med utsikt över trädgården. Den är ju vacker på sommaren. Det är ett rent söderläge så där skulle det bli varmt och gott. Kanske för varmt faktiskt. Men man kan sitta där på våren och hösten också. Dricka en kopp te insvept i en pläd och när det mörknat gå in och titta på en film från TV-soffan innanför. Det vore mysigt. Eller dricka nåt uppfriskande och bubbligt (jag frös ju in två liter citronbitar innan vi for hit) efter en dags slit i trädgården på sommaren och, sen gå in och ta en dusch. Eller duscha först och sen sitta på balkongen och låta håret självtorka. Jag låter i och för sig alltid håret självtorka. Jag behöver ingen balkong till det.
Men just nu har jag det gott. Här på balkongen, i solen.
Kommentarer
Skicka en kommentar